Avsnitt 23, livesändning: Vi sammanfattar 2012

Maktministeriets redaktion innan livesändningen

Hen och hat, olympiska varumärkesspelen, presidentval i USA, #SDgate och lifelogging. Det är några av de fenomen vi pratat om under 2012. Ett år som präglats av debatter och avslöjanden på nätet. Det är också året då podcasten själv blivit mainstream efter många år i bloggskugga.

I vår specialpodd, livesänd direkt inför publik på nyårsafton, pratar vi om vad som kännetecknat 2012 ur ett makt- och strukturperspektiv på internet. Gott nytt år önskar vi på Maktministeriet!

Vi livesände inspelningen på Bambuser, så om du vill titta hur det såg ut kan se det här.  Lyssna på oss på iTunes eller Soundcloud. Vi finns som vanligt på Twitter och Facebook.

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

7 Responses to Avsnitt 23, livesändning: Vi sammanfattar 2012

  1. Är ingen fanboy av Klout, men jag tycker det är lite synd att ni målar upp det som obegripligt hokus pokus. http://jardenberg.se/b/sa-har-fungerar-klout-och-det-ar-varken-svart-eller-markligt/

  2. Josefine says:

    Jag kan hålla med om att vi i podden avfärdade Klout lite yvigt (kanske lätt blir så när alla tycker lite lika och ingen säger emot). Jag skyller på allmän nyårslättja.

    Med detta sagt så vill jag åtminstone för egen del förtydliga att det inte handlar så mycket om bristande förståelse för hur Klout fungerar eller – faktiskt – acceptans för ATT det fungerar som tänkt. Jag hajar att det är en work-in-progress och att algoritmerna hela tiden slipas för att slutsiffran ska bli så “korrekt” som möjligt. Jag kan dock inte hjälpa att förnimma ett Douglas Adamskt “42” – att “slipa på algoritmen” är byggandet av superdator nr 2 som ska komma fram till vad fan frågan som hör till svaret på livet, universum och allting egentligen var.

    Argumentet att “det är naturligt för människor att ordna sig hierarkiskt och vilja jämföra sig med varandra” poppar upp här och där, men jag köper inte den påstått “mänskliga driften att vilja jämföra sig” som något absolut, eller som tillräcklig för att ge Klout mening för oss som individer (om ambitionen nu är att göra det till något mer än ett verktyg för företag som vill kartlägga och interagera med målgrupper). Hur komplex algoritmen än görs så är det ett förenklat sätt att prata om – och värdera – mänsklig interaktion. Även om formeln “fungerar” så blir slutklämmen en platt siffra, som utan förståelse för den sannolikt allt längre och mer komplicerade “frågan” är rätt intetsägande. Att siffran är högre eller lägre än grannens tror jag många, på ett personligt plan och i det långa loppet, skiter rätt högaktningsfullt i.

    Vi fastslår visserligen också i podden att 2012 var ett år av “big data”. Sättet att förhålla sig till mätbarhet förändras och utvecklas ju däremot också (precis som allt annat). Big data i all ära, men utvecklingen går ju också mot att prioritera “rätt” data. Begrepp som ROI låter bra och framför allt SER bra ut på papper, men är egentligen inte relevanta för att beskriva måluppfyllnad. Att definiera och beskriva framgång, professionell eller personlig, med universalformler som rankar oss efter absoluta sanningar om vad “framgång” är känns… otidsenligt. För att vara lite klyschig: “Not everything that counts can be measured, and not everything that can be measured counts”.

  3. Tack för intressant diskussion.

    Som jag ser det är det lite “som man frågar får man svar”. Klout kollar vissa saker och värderar dessa utifrån sina normer, som som sagt förbättras hela tiden. Men det slutliga siffervärdet ger ju faktiskt endast svaret på frågan “hur inflytelserik är du i sociala medier utifrån Klouts algoritm”. Rimligen finns det en mängd olika saker en aktör vill uppnå genom att finnas i sociala medier, det kan vara att lyfta sin karriär, driva vissa frågor, umgås med vänner, hitta nya vänner, osv osv. Klout kan ju (eller?) inte veta vad just jag vill uppnå med min sociala medier-närvaro.

    För min del var det mycket mer intressant att se hur Klout karaktäriserade mitt twittrande, det gav mig mer än siffran i sig. Men så klart, jag har ju lärt klout än både @jocke och @bisonblog, så jag är ju säkert partisk. 🙂

  4. Josefine says:

    Det där näst sista är en bra poäng tycker jag – det är varken fel eller omöjligt att mäta och utvärdera närvaro i sociala medier, men man önskar sig då något som förklarar, inte värderar. Ge mig gärna en färgglad karta över mitt beteende online, men låt mig själv värdera det jag ser. Tala inte om för mig var jag befinner mig på en linjär skala, i relation till “alla andra”. Typ.

    Klout-projektet i sig är inte nödvändigtvis genomdåligt – det har ju som du säger vissa förklarande och analyserande element som säkert kommer att utvecklas ännu mer – men “klout score”, i den Douglas Adamska “42”-bemärkelsen, tycker jag känns märkligt bakåtsträvande.

  5. Hej,
    Heja er för Maktministeriet, ser framemot 2013.

    Apropå Klout vet ju Fredrik min inställning men för er andra lägger jag in denna länk med några perspektiv på varför jag har en aversion mot Klout och listandet:
    http://www.jmw.se/2012/03/20/lista-lista-pa-vaggen-dar-sag-vilken-plats-min-ranking-ar/

    Det leder också till den här typen av resonemang och blint stirrande på siffror i kölvattnet av #tevattengate:
    http://www.boostadigitalt.se/1/post/2013/01/personer-med-hgst-klout-som-arbetar-med-sociala-medier-i-sverige.html#.UOpx-Hf3NJo

    Har även diskuterat detta med Klout här och diskussionen visar på vilka perspektiv listor av detta slag kan ge:
    https://www.facebook.com/diana.bendigstenberg/posts/530271590329789?comment_id=93633101&ref=notif&notif_t=share_reply

    Tack igen för året som gått!

  6. Josefine says:

    Tack själv, inte bara för att du lyssnar utan också för kommentarer som håller oss på tårna (det gäller samtliga ovan förstås)! 🙂

    Får inte Facebook-länken att funka, men delar ju (som sagt) mycket av din aversion. För mig handlar det inte bara om ett “mänskligt” ansvar (som du delvis är inne på), att inte värdera sin omvärld utifrån statiska och enhetligt stöpta framgångsformar. Ett mer analytiskt och mindre rangordnande förhållningssätt ger också en bättre förståelse för omvärlden och sin egen plats i den. Vilket i sin tur ger den som verkligen är på väg mot ett givet mål förutsättningar att fatta bättre beslut och röra sig åt rätt håll (istället för mot “siffran 100”). Och det är ju, till syvende och sist, en viktig poäng med att mäta – även för den mest känslokalle taktikern :).

  7. Pingback: Avsnitt 24: Saliga på vår egen tro? |

Comments are closed.