Julen står för dörren och med den pressen att prestera i sociala medier. Vi diskuterar normtrycket på nätet. Dessutom spanar vi på några av de stora näthändelserna sedan förra avsnittet, till exempel #TackaNEJ och #DNgate. Josefine ondgör sig även över slutna instagramkonton på Twitter.
Pratat om i avsnittet:
“Folk kan säga vad som helst på nätet” – Svd.se
“En rasistannons” – Resumé.se
Tackanej.se
Avsnitt 22: De som alltid sa hora
UPPDATERING Josefine 2013-12-10:
Som en del av er vet spelar vi in Maktministeriet “live on tape”, vilket innebär att vi lägger ut avsnittet direkt efter inspelning, utan att lyssna igenom eller redigera. Efter att ha lyssnat igenom senaste avsnittet känner jag en spontan personlig besvikelse på hur jag själv sladdar förbi ett resonemang som jag själv tycker att jag kunde ha hanterat på ett bättre sätt.
Vid ungefär 30:00 tar Julia upp det normativa i att förutsätta att alla firar jul (alltså, antagandet att “folk” kommer från en kulturell/religiös bakgrund där jul firas). Jag missförstår vad Julia är ute efter (och snappar inte alls upp det resonemang hon påbörjar), konstaterar glatt att “det är ju soft med några extra dagar ledigt!”, och sen går vi vidare.
Jag vill nu lägga några tankar till detta.
Ämnet julhets är i sig valt ur perspektivet att julen är en faktor att räkna med. Samtalet förutsätter att man accepterar premissen att jul är något som lyssnaren känner att den förväntas fira (eller åtminstone visa engagemang för), och ämnet är formulerat genom våra glasögon. Det är en subjektiv (vår) take on julen och dess dilemman. Det kan jag personligen tycka att vi kunde ha kommenterat på ett bättre sätt i avsnittet (även om Julia gör ett litet försök).
När det kommer till att känna (eller inte känna) “pressen” runt julfirande så tror jag att jag grundar min lättvindiga “soft med ledigt!” på ett antagande om att personer som har en “naturlig” ursäkt att inte fira jul, för att de exempelvis tillhör en religiöst eller kulturellt sammanhang där jul inte firas, inte heller känner samma press att leverera jul-innehåll i sociala medier.
Dock – och här känner jag att mitt resonemang faller kort i podden – så betyder ju inte det att de (precis som de som inte har den perfekta julen av andra, sociala/ekonomiska orsaker) inte också kan uppleva ett utanförskap i en julhetsig miljö (on- eller offline).
Jag vill inte lägga några ord i mun på folk eller tala om huruvida andra, med andra erfarenheter än jag, känner sig pressade eller utanför (och av vilken anledning i så fall). Jag känner att jag inte riktigt drog mitt strå till vad som kunde varit ett mer nyanserat och normkritiskt samtal. Jag är besviken på mig själv, ska göra vad jag kan för att det inte ska upprepas. Och jag lovar så klart att alltid kritiskt reflektera kring de gånger jag själv ändå, trots goda avsikter, råkar hamna snett. Startin’ with the hen in the mirror osv.
